Analogt till digitalt eller tvärtom.......................
Jag till hör en av de tio så är det.
Dagens Visdomsord.
Kärlek
Fred
Hopp
Såg ett program i går att var tionde person i Sverige äter antidepressiva tabletter. Jag är en av dessa. Det har aldrig gått sätta ut dessa efter det jag hade min svåra depression mellan 1999 till 2008. Jag har glömt ta en av dessa små tabletter någon gång. Jag får då ett otäckt knackande i huvudet samt mår dåligt. Min hjärna är dessutom programmerad så jag får en form av ångest varje dag mellan halv sex till sju. Därefter mår jag bra igen. Ibland blir jag manisk. Då gäller det passa på arbeta undan något.
Jag hade skrivit mycket poesi under de år jag var sjuk. Förra året gjorde jag en bok som jag önskade skulle hjälpa någon som är eller har varit sjuk samt anhöriga som har svårt förstå hur sjukt deras barn, make/a eller vänner är.
Jag har däremot inte orkat marknadsföra boken ännu. Det är så underligt jag förstår inte varför? Jag som känner mig så stark och stabil nu. Boken bör också läsas av kroppsliga läkare som ofta inte har någon utbildning om psyket. De är duktiga på att säga psykosomatiskt däremot.
Jag hoppas att om någon av er är i samma båt som jag har varit ha inte dina tankar för dig själv för det gör inte att du blir bättre. Däremot gå ut och promenera samt om du orkar gå på konserter, utställningar, teater med mera. Försök att sova hela natten det är viktigt. En dag mår du bra igen jag vet.
Jag önskar er alla en ljus fredag
se upp om ni skall handla för en del prylar är inte billigare denna fredag.
Hälsningar
Gun-Inger
Vi måste vara öppna kunna prata om detta även om det inte syns som en gipsad arm.
Jag är glad du har boken tillgänglig.
Fin söndag på dig
Gun-Inger
Skapat bilder och böcker dessutom, verkar som konstnärliga människor även ibland har en skör sida. Vår yngsta dotter skrev så fina dikter, men bara när hon mådde dåligt. Pillren hjälpte inte henne och hon orkade inte tackla livet. När vi alla trodde att nu går det bra, så hände det...
Jag har tänkt många gånger på det hur man orkar gå vidare
men tänkte inte så när jag själv
tog en massa tabletter men räddades. Har skrivit om detta för det känns som jag var med i en film när jag låg med alla slangar. Upplever inte nu i heller som det var jag.
Därför har jag har skrivit boken så att de som har någon sjuk skall kunna känna hur det är inom den som kanske inte berättar något för sina närmsta anhöriga. Till de läkare inom kroppsvård som behandlade mig så illa även en sköterska som hade mig att gå i snö då jag inte hade några skor efter en ambulansfärd till sjukhuset då ett sår sprack efter en operation.
Jag måste marknadsföra den men har inte orkat det ännu.
Jag önskar er en härlig söndag i solens sken.
Kramisar Gun-Inger