Analogt till digitalt eller tvärtom.......................
Inlandsbanan 2 ....allt är rivet i dag.
Jag är så glad att jag börjat skanna dessa filmer som legat på samma ställe sedan 1979. Det är så många som uppskattar bilderna bland de som är på FaceBooksidan "Järnvägar förr och nu". Jag har aldrig fått så positiv respons någonstans under alla år jag fotograferat.
Vill ni följa med på en tur med rälsbuss 3790 som skall ta oss från Gällivare till Luspebryggan på vår dokumentation 1976 av Inlandsbanan. Luspebryggan ligger 53 km från Gällivare
En fotograf passar på att i vart fall knäppa händerna eventuellt be en bön för kommande vecka. Att det är jag går kanske inte ta miste på.
Vi närmar oss Luspebryggans stationshus som redan då var stängt.
Stationshuset vid Luspebryggan uppfördes 1946 och revs 1980. Under 1940- och 1950-talen började Luspebryggan fungera som plattform för fiskeverksamhet med sjöflygplan. Flygverksamheten försvann dock från Luspebryggan,
då området översvämmades 1975 i samband med att Vattenfall höjde dämningsgränsen för Porjus kraftverk. Jag blir så illa berörd när jag läser om hur många gårdar som försvann på detta sätt.
I dag är där enbart en skylt där det står Luspebryggan på.
Det går få rälsbussen stanna där på sommaren för på/avstigande. En del vandrar härifrån till Stora Sjöfallet.
Dörren var ordentlig låst med tre olika hänglås. Fanns kanske tjuvar även där i ödebygden.
Det är vanligt här att man låter allting stå ute året om. Har sett det på många ställen.
Efter en intressant dag där vi besökte några andra små stationshus, som även de blivit rivna, blev det dags åka tillbaka till Gällivare igen. Där sov vi över på natten för att nästa dag fortsätta mot Porjus och Jokkmokk.
Vattenkraftsutbyggnaden blev råare ju längre norrut man kom. I början och söderöver (Trollhättan) anlitades landets bästa arkitekter. Och då det skulle byggas ut höll riksantikvarie Sigurd Curman, en ledande kulturpersonlighet, pli på exploatörerna.
Norr om Dalälven blev det andra tag. Mot slutet blev förlusterna av naturvärden och bebyggelse oerhörda. Sår som ännu inte läkt.
Jag minns min far arbetade i Trollhättan med någon bro där.
.
När vi vandrat i Padjelanta slutade vandringen i Ritsem. Då var där lågvatten så
allt som en gång funnits där av växtlighet syntes på olika kusliga sätt. Det går inte
glömma dels så grät jag för jag hade orkat vandra och stod vid Akka och dels för det
jag såg ...tänkte på alla gårdar som försvunnit med människor och djur.
Går inte krångla till dokumentära bilder då blir dokumentationen fel.
Ha fin helg på dig
Gun-Inger
Jag läste om dessa fåglar att de var mindre än de vi har här i söder.
Nu har jag glömt namnet men visst var det något med sparv.
Nu vet du hur stationshuset såg ut...visst var det så fint och låg vackert där.
Ha det bra
Gun-Inger
Bra järnvägshistorisk dokumentation. Det måste finnas en stor publik, för de som vill minnas.
Ha en fin helg med Jonen
Bob och Ninni
Det finns många filmer kvar nästa gång blir Jokkmokk där vi träffade udda trevliga människor.
Vi har haft det bra
med hopp ni också har det.
Gun-Inger
Är där ibland rälsbuss i Dalarna nu också kanske från något museum?
Det känns så bra och värdefullt att jag tagit tag i dessa gamla filmer som inte vidrörts på så många år.
Snart helg igen ha skönt varje dag nu när sommaren kom
Gun-Inger
1979. Jag känner det som ett lyft att jag började med skanning av denna vår dokumentation.
Sköt om dig väl
Gun-Inger
hade sin bas där och även i Porjus de gamla See-Bee sjöflygplanen
var fina. Författaren Hans Andersson har skrivit flera böcker där
han berättar om människorna och livsöden i samband med
utbyggnaden av vattenkraften.
Vajkijaur järnvägsstation utanför Jokkmokk har kvar sin bockkran
samma typ som du fotad,kommer att passera Luspebryggan den
29/6 när vi åker på folkmusikfestival i Saltoluokta får ta en bild då.
//Bo-Lennart"
Finns klart på biblioteket. Undrar om vi har den bockkranen också på foto.....får se när jag kommer dit.
Du kan vara lycklig som skall till Saltoluokta på denna musikfestival. Deltar du själv?
Jag har läst om dessa festivaler. Det är vackra folkdräkter många har på sig. Du måste
lägga ut bilder då blir jag så glad. Det är så när man varit på ett ställe uppskattar mer
bilder därifrån som du vet. Saltoluokta ligger väl på leden när man vandrar i Padjelanta eller..
har en del bilder från lappkyrkan bland annat..
Nästa skanning blir Jokkmokk där vi träffade två udda personligheter som är värda berätta om.
Ha nu fina dagar på dig
Gun-Inger
Staloluokta ligger vid sjön Virihaure i Padjelanta och kyrkkåtor finns på
bägge ställena.Jag spelar ej själv men det är roligt att se och höra musken
i denna fina fjällmiljö.Vi ska även titta på Naturum Lapponia i St. Sjöfallet
byggd 2014. hälsar Bo-Lennart"