Analogt till digitalt eller tvärtom.......................

Sorgens dag ..då får man fälla tårar...men även bild om miljön...

Vi har packat ner allt vi hade i mörkrummet för
i morgon kommer fotovänner hämtar allt.

Tårar kan jag fälla för det är klart en sorg aldrig
kunna gå in där mer men ändå inte.
Underliga känslor det finns.

Denna bild är tagen den 14 september 1985
när morfar och Emma målar mörkrummet.
Hon är vårt första barnbarn som alltid var med
i händelsernas centrum.

Jag vägrade 1973 när jag började fotografera i svartvitt
själv framkalla film. Började göra det så småningom när
fotokillar frågade mig hur jag framkallade den.

Skojade...sade jag  satte den i köket så gjorde den det själv.

Christer Strömholms råd följde jag alltid.
Tri-x   D 76  20 grader

Vilka minnen denna bild väcker.
Sitta där med fotopappret så växte det fram en bild.
Spänningen steg varje gång. Skulle jag lyckas eller det var
omedelbart dags göra en ny bild.

Mörkrumslampan har slocknat för alltid.

____________________________________

Jag hittade denna bild i albumet när jag letade efter
målarbilden. Vad säger ni hur långt har vi kommit
på 30 år.

Glad måndag på er

Gun-Inger

jag har sett att september är felstavat på bilden.

2016-01-03 23:01   Dubbelolle

Förstår att det känns nostalgiskt, jag hade mörkrum på ett par olika ställen under säkert trettio år och gillade skarpt att kopiera egna bilder, saknar det fortfarande, förstoringsapparat och en del annat står i källaren fortfarande, nerpackat i lådor. Må fint, LO

Svar från Gun-Inger Arvidsson 2016-01-04 14:48

Vi hade inte plockat ner något för Jonen min sade då och då att han kanske
göra bilder igen.
Vi pratade ut om detta på hösten och beslöt då att
vi skulle göra av med allt och så blev det nu.
Jag har städat upp också men skall ta en omgång till
sedan kan jag ha lite grejor där inne. Absolut intet
som vi inte skall använda för jag har utrensning i hela huset.
Så är det här.
Gun-Inger
Tog bort i bloggen att Malmö föreningen har fått allt. De vill
kanske inte det skall stå i bloggen.

2016-01-03 23:36   Khalad

Förstår din sorg mer än väl. Förstora började jag göra runt -54, framkalla ngt år senare. Och jag har också svurit över spiralen. Nån gång hände det att jag inte gett mig tid att låta spiralen torka fullständigt innan jag försökte ladda den, och så satt jag helt plötsligt i mörkret med en upprullad film som fastnat i spiralen och kletat fast, och inte hade jag haft förstånd att ha ngn svart tygpåse med heller....
Lukten av pappersframkallare är fortfarande mums, liksom ättiklukten när jag satta avbrytaren.... Och så klämmorna som hela tiden halkade ner i baden....Jo, jag minns precis!
Nu blev jag riktigt nostalgisk av din blogg, jag får nog köpa lite grejor igen.....
Tack GIA!/ Björn T

Svar från Gun-Inger Arvidsson 2016-01-04 14:55

Visst är det så....då började du fotografera på samma gång som Jonen förstår jag.
Jag hade inte råd köpa kamera förrän 1973 då jag börjat arbeta. Vi var så fattiga
när vi byggde huset 1965 sedan tog det några år till ekonomin kunde bli till lite lyx.
Jag som alltid längtat efter mörkrum fick ett då men sedan byggdes ett större till oss.
Jag levde mitt liv när jag kom hem från tingsrättens tråkiga jobbiga juridik med
att vara i mörkrummet när jag inte fotograferade. Barnen började bli stora då
och klara sig själv mer.
Vi båda deltog i många utställningar mest inom SJ:s fritidsförbund med stora framgångar
ibland faktiskt. De hade även nordiska och europiska mästerskap.
Med i Malmö gick jag 1988 då jag följde med Leif Rosén till Dublin.
Vilket äventyr att minnas. Sedan var jag där många gånger med Emma även med Jonen.
Vi hade utställning en gång på ett stort spökslott.

Förlåt nu blev det en mindre novell så är det när jag blir nostalgisk.
ha det gott på alla sätt .....leta upp och lukta på framkallning när du är i Stockholm.
Det gör jag i Malmö och Lund ibland.
Gun-Inger

2016-01-03 23:46   präntare

Har mina grejer nerpackade för närvarande, men dom skall upp igen sanna mina ord. Förstår känslan av saknad. Viktig bild dokumentation, vad, har vi kommit någonstans alls...
😭

Svar från Gun-Inger Arvidsson 2016-01-04 15:04

Sanna mina ord ...........gör du det om du känner starkt för att vara i mörkrummet...det är så speciellt...
vilka bilder det blir.
Har du lust kan du läsa vad jag skrev till Björn blev lite nostalgisk när jag tänker på
all lycka mörkrummet gett oss båda.
Det är säkert värst för Jonen när han tittar in och allt är tömt ...borta men vi har tagit beslutet
under lång tid.
Jonen har aldrig fotograferta digitalt..... det är jag som fortsätter....... om jag skall kalla det fotografering .....känns i vart fall inte så med mobilen som jag använder alldeles för mycket. Kan kalla det ta en massa bilder i onödan.

Vi har mycket underbar fotokonst på väggarna dels av Jonens tid med ädelförfarandet så har vi bytt oss till bilder av fotografer som sysslat med olika tryckmetoder. Kan inte namnet på dessa. Är kanske gravyr det heter.

Ha det nu fortsatt bra dag
Gun-Inger

2016-01-04 18:54   lersaker

Jag blir också nostalgisk av bilder och berättelser.
Det var något speciellt med mörkrum, jag gick in i dem och hade svårt att gå ut igen.
Tur att det finns andra möjligheter på datorn numera då så att det inte är helt slut i och med detta, utan det finns en fortsättning i lite modernare tappning!!

Svar från Gun-Inger Arvidsson 2016-01-04 22:59

Det som är det bästa med digitalt är miljön.
Tänk vad vi innan vi förstod det kastade ut miljöfarligt avfall.
Nu händer inte det.
Killarna har nu hämtat allt vi hade så det har hamnat i Malmö.
Inget kommer nuförtiden att spolas ut utan det lämnas där det skall vara.
Vi känner att vi har gjort rätt.
Jag är med i fotoföreningen som fått allt.
Ha det gott
Gun-Inger